Konstigt

Just nu för tillfället är det inte kul att heta Emelie Ericsson...
Mår nog inte speciellt bra..
Känns som att jag befinner mig i ett parallelt universum och tittar ut men kan inget göra...
Fick ett litet bryt på jobbet häromdagen & brast ut i tårar pga ingenting egentligen.
Just där och då märkte jag att jag har en av världens bästa chefer. Hur många chefer ringer till en och är ärligt bekymrad och ledsen för sin anställdas skull? Han erbjöd mig ett samtal när som helst & att jag kunde ringa när jag ville. Jag blev såklart oerhört rörd och tacksam över detta.

Det jobbigaste just nu är väl när folk frågar varför jag mår dåligt.
Hade jag vetat svaret på det hade jag försökt göra någonting åt det...
Det kanske är en blandning av saknad, ensamhet, förvirring & brist på någon att lita på till 100 procent här uppe.
Jag har en jag litar på väldigt mycket & som vet mer om mig än någon annan här uppe, men han slutar snart och pga ett hinder så kommer vi inte ha samma kontakt efter det och det känns väldigt smärtsamt...

Jag glädjer mig väldigt efter att få komma på besök till Karlshamn om 1 vecka & få bli omgiven av familj & vänner som jag litar på, kanske det kommer att hjälpa mig en hel del på vägen och få mig in i nya banor..

Ta hand om varandra

Peace

Kommentarer
Postat av: dea

Åh, kæra ælskade! :/ Det gør ont i mig att du har det så tufft just nu. Tror helt sækert att Karlshamn kommer ge dej en rejæl dos kærlek & stød, och du kommer vara redo før nya tag till det nya året! I LOVE U! <3

2010-12-19 @ 15:35:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0