mellesnyaera

Lite snicksnack har fått mig till att tänka...

Det börjar komma ikapp mig nu....
Man kommer nog till en viss punkt här i livet när saker & ting förändras drastiskt,,,
Fler & fler människor runt omkring mig börjar stadga sig, bli med/få barn, skaffar sig pojkvän/flickvän/sambo osv...
Och här står  jag, singel, barnlös & fortfarande inte riktigt redo...
Åldern är bara ett tal säger de och visst jag känner det samma. För att jag snart ska fylla 28, det finns inte en möjlighet att det kan stämma haha
Det känns mer som att jag är i början av 20 åren istället för slutet...

jag har fortfarande så mycket att finna, så mycket att komma på,,, men det känns som att jag närmar mig ett vägskäl..

Är jag konstig som inte känner mig redo? är jag konstig för att jag fortfarande känner mig så enormt vilsen?

Jag känner ett stort behov av närhet men ändå inte.. Klarar jag av det?  Vad vill jag med mig själv, med mitt liv, med allt?

jag känner mig så kluven



Ta hand om varandra

Peace